Hanami har en flera hundra år gammal historia som sträcker sig tillbaka ända till 800-talet i Japan. I början var det en ceremoni när man förutsåg årets skörd och tillkännagav att risplanteringssäsongen var igång. Det var en tradition som främst firades av hovet i Kyoto och en mindre skara utav Japans främsta elit. De samlades under de blommande träden i sällskap av mat, dryck och poesiläsning. Med tiden så spred sig ritualen vidare till samurajerna, och så småningom även till det övriga folket.
Från allra första början var det plommonblomningen (ume) som uppmärksammades, men idag är det körsbärsblomningen (sakura) som är det som Hanami förknippas allra starkast med. Umemi, som plommonblomningen även kallas, lockar idag främst den äldre generationen eftersom Hanami oftast är en mer livad tillställning med musik och fest.
Sedan urminnes tider har det skrivits dikter om Hanami, men framförallt om det som blommorna anses symbolisera: det vackra, men korta och förgängliga livet. Att fira Hanami, eller att se på blommor, är därför en stund att reflektera över den mänskliga sårbarheten och för att påminnas om att göra det mesta utav den tid vi har på jorden. Det är ett ögonblick av uppskattning över skönheten i att ingenting varar för evigt men är också en symbol för den nystart som våren för med sig.
Själva blomningstiden varar inte längre än i någon vecka eller två, men förberedelserna inför Hanami börjar långt innan.
